Några reflektioner så här vid årsskiftet:

En summering av stallets resultatet 2013 visar på 79 segrar och 12 miljoner. En klar försämring jämfört med året innan. Även om det finns naturliga förklaringar till minussiffrrorna är de sämre än vad jag hade förväntat mig och hoppats på.

Min analys ger vid handen att det är några väsentliga faktorer som påverkat vårt facit i negativ riktning.

Den viktigaste förändringen har varit att antalet hästar i stallet minskat drastiskt. I stället för att under tidigare säsonger ha haft 130-140 hästar har vi managerat nedåt ett 70-tal som minst. Främst berodde det på att jag valde att avveckla filialen på Hårby, med upp till 50 hästar, i slutet av 2012.

För att uppnå riktigt starka resultat krävs att man har hästar som kan vara med och ta för sig av priskakorna i första hand i V75 och i de större unghästloppen. I båda dessa sammanhang har vi haft ett betydligt tunnare material än tidigare år.

Om man ska se något positivt med att verksamheten har minskat i omfattning är det att både jag själv och personalen har fått en bättre arbetssituation. Nu slipper jag själv den stress det innebar att behöva finnas på plats två dagar i veckan på Hårby, fem mil från Stora Alby. Jag kan i stället fokusera helt på sysslorna hemmavid.

På Stora Alby har vi utrymme för 85-90 hästar och min strävan är att under 2014 fylla upp de tomma platserna. Det är dock inte så enkelt numera, i den allt hårdare konkurrens som råder för oss a-tränare.

Samtidigt som det totala hästmaterialet i landet har minskat ökar antalet tränare för varje år, vilket gör att det är betydligt tuffare nu än för bara några år sedan. Och även om jag är en av dem som drabbats negativt av den utvecklingen – hästägarna står inte längre på kö i samma omfattning – ser jag utvecklingen med bättre konkurrens som ett sundhetstecken för branschen som helhet.

Det stora bekymret för svenskt trav de senaste åren har varit den vikande ekonomin. Spelmässigt har trenden varit nedåtgående och det påverkar oss alla som försörjer oss på det här.

På längre sikt är min inställning ändå positiv. Jag både hoppas och tror att kurvorna vänder och börjar peka uppåt förr eller senare. Men för det krävs en mer positiv syn på hästnäringen från statligt håll, varifrån inte minst skatteskalorna för spelbolaget ATG styrs.

Många i svenskt trav, såväl aktiva som styrande, har inte varit tillräckligt duktiga på att föra fram budskapet om hur många som är beroende av hästsporten. Jag tycker mig trots det se en uppmjukning av synen på oss från statsmakternas sida. Jag har själv varit med i diverse möten med representanter för riksdag och regering och tror att förståelsen för oss och våra problem har ökat, sakta men säkert.

Kort sagt så tror jag att det finns hopp!

Jag är 68 år nu och de senaste tjugo åren, minst, har jag då och då fått frågan hur länge jag ska hålla på. Och mitt svar är detsamma nu som tidigare: Att träna travhästar är det roligaste jag vet och så länge min fysik tillåter finner jag inget skäl att sluta med det.

Det dagliga arbetet bereder mig ännu inga problem. Jag orkar fortfarande med allt som krävs av mig och tycker mig faktiskt vara i bättre kroppsligt skick än på länge. Den krånglande rygg med diskbråck jag tidigare dragits med besvärar mig inte längre.

En bidragande orsak till att verksamheten på Stora Alby flyter på som den ska är naturligtvis också personalen.

Till sist några ord om de allra viktigaste aktörerna i ett travstall som vårt: hästarna.

De riktiga toppdjuren har saknats hos oss det senaste året. Men här finns i alla fall några som kan utvecklas till sådana, förhoppningsvis redan 2014. Jag tänker då i första hand kanske på Indigious, som haft lite ”stolpe ut” under den gångna säsongen och borde ha haft åtminstone dubbelt så mycket pengar på sitt konto. Jag hoppas mycket på honom.

Occhione Jet är en annan potentiell elithäst. Han var på väg mot det absoluta toppskiktet när han åkte på en gaffelbandsskada i somras. För dagen tränas han enbart med långsamkörning och min gissning är att det i bästa fall dröjer runt tre månader innan han kan bli aktuell för start igen.

Bland de yngre framtidslöftena i stallet vill jag i första hand framhålla Claes Boko och Rip Roaring.

Med dessa ord vill jag tillönska alla en god fortsättning på det nya året!

 

Stig H Johansson