Vid årsskiftet kunde vi lägga ännu en travsäsong till handlingarna.

För min egen och stallets del innebar 2015 ett tapp jämfört med säsongerna innan vad gäller inkörda pengar. 10,4 miljoner var ett par miljoner mindre än både 2013 och 2014.
Med tanke på förutsättningarna vi hade är jag ändå förhållandevis nöjd med utfallet. Både antalet segrar (103) och segerprocenten (17) var högre än åren innan.
Den avgörande skillnaden från föregående år vad gäller den rent ekonomiska biten handlar att mitt stall hade för få hästar med i högsta klassen och i de klassiska årgångsloppen, där de stora prispengarna finns.

Vi hade dessutom en resultatmässigt djup svacka under en stor del av sommaren, huvudsakligen orsakad av infektioner som drabbade en del av hästarna.

Överhuvudtaget har det varit en tuff tid för de flesta aktiva inom svensk travsport. Trots ekonomiskt försämrade förutsättningar fortsätter många vilket tyder på att man brinner för sporten.
Lyckligtvis finns det fortfarande ett sug efter att äga tävlingshästar. Allt fler unga väljer att utbilda sig till tränare och starta egna rörelser.

Om den framtidstro som visar sig på dessa sätt är befogad eller inte återstår att se. Det finns många åsikter om hur branschen ska få kurvorna att peka uppåt, utan att någon kan veta hur det kommer att bli. Liksom många andra verksamheter styrs hästnäringen till stor del av sådana yttre faktorer som travsportens ledning har svårt att påverka.
Att det kommer ”hända positiva saker” de närmaste åren verkar åtminstone ATG:s ledning vara övertygad om. Ett litet tecken på en förändring i rätt riktning är att man tillför 15 miljoner i prispengar i år.

Själv har jag inget färdigt recept för hur travets negativa trender ska kunna brytas och i stället vändas till positiva sådana. Alla inser svårigheten i att exempelvis locka tillbaka publiken på banorna i den rådande, hårda konkurrensen.

Till de roliga händelserna för min egen del under 2015 räknar jag två jubileer här hemma på Stora Alby. Jag fyllde 70 år i juli och är väldigt tacksam för all uppmärksamhet som det rönte. Födelsedagsfesten blev lyckad och trevlig på alla sätt.

Några månader innan dess, i mars, fyllde Victory Tilly 20 år. Han blev också vederbörligt uppvaktad. Min största stjärna genom tiderna finns kvar här hemma på gården och är, med tanke på åldern, fortfarande riktigt pigg och förhållandevis fräsch.

Apropå nostalgi: I höstas hade jag glädjen att tillsammans med ett kompisgäng få återvända till det klassiska hästmeckat Lexington i USA. Jag har varit där flera gånger tidigare, men det är åtskilliga år sedan nu och det var riktigt kul att uppleva både auktioner och tävlingar från åskådarplats.

Erik Adielsson har påmint mig om att han nu har fungerat som stallets förstekusk i tio år. Ett samarbete som fungerat väldigt bra och som jag är helt nöjd med, vilket också återspeglas i de siffror Erik har tagit fram.

Han har kört 6 407 lopp med våra hästar och vunnit 1 265 av dessa. En segerprocent på 19,75!

Teamet Johansson/Adielsson har under tio säsonger nått upp till 177,5 miljoner i inkörda prispengar, vilket ger ett snitt på 27 707 kronor per start.
Förhoppningsvis kan vi hålla ställningarna i ytterligare några år. Stallet har i mina ögon ett bra hästmaterial att förvalta och jag har det stort förtroende för min personal. I och med att verksamheten minskats och koncentrerats till Stora Alby har jag fått större utrymme till en god kontakt både med anställda och hästägare.
Med dessa ord vill jag tillönska alla travvänner ett fortsatt gott 2016.